Igår låg jag och tänkte på hur det var när jag va liten och vad vi gjorde som familj och hur min mor skötte och tog hand om hushållet både på veckorna och på helgerna. Om man jämför hur det va då och hur det är nu så finns det bara ett ord som jag kan jämföra med:  HYSTERI! 

 

Att människor går in i väggen och får magkatarr/magsår det är jag inte ett dugg förvånad över. Det ska fikas, man ska umgås,åka och shoppa,hålla kontakten med gud och alla människor och under tiden ska man ha tid för sin familj,sköta ett hushåll och först och främst ta hand om sig själv på ett bra sätt så man orkar vara en bra mamma/sambo.

 

Visst umgicks mina föräldrar med vänner men det var inte alls som det är nu. Mamma var ju visserligen hemmafru och trivdes med det och hade alltid nåt för sig men vi bodde ju också i ett hus med 2 kök och 7 rum. Men det skulle inte ringas och träffas och fikas och umgås jämt. Varför har det blivit så?? Jag älskar mina kompisar men hur ofta ska man ses? Och ses man inte tillräckligt ofta ja då kanske man blir utbytt eller så har man ingen vänskap kvar. 

 

Jag känner att denna stressen man har över att räcka till och att man ska hinna med allt det gör mig lite smått stressad och den har tagit över mig totalt och jag känner att sen en tid tillbaka har jag ingen lust alls att ses eller höras med folk. 

 

Efter ett tufft år i skola med noll tid eller ork att umgås så känns det verkligen som att man glidit ifrån varandra. Ska det behöva vara så? Och för att inte folk ska behöva missförstå vad jag menar vilket så många brukar göra så har jag inte pratat med mina vänner om hur jag mått och vilken press jag har känt på många vis. Ett stort fel av mig.

 

Att ha 2 småbarn är inte en lek och jag kan ju bara svara för mig själv och jag tycker det är jättetufft och jättejobbigt många ggr. 

 

Och sen FB vilket jäkla skit egentligen. Känner man sig aldrig tillräcklig i vanliga fall blir det defenitivt inte bättre av att gå ut där och läsa om allt. Känns som det mesta har blivit en tävling om allt. Ja kanske ni tycker som läser detta, GÅ UR DÅ!! Ja det är ju ett alternativ, men jag tycker ju även det är kul att läsa de där roliga inläggen. Så det är blandade känslor och ska väl inte klaga då =)

 

Om man sen har en åsikt och skriver om den så är det oftast de som tycker annorlunda som yttrar sig,så i slutänden känner man sig som boven i dramat. Varför är folk så rädda för att ha en åsikt och då kunna yttra det?? Alla tycker väl olika? Jag har råkat ut för detta några ggr och visst det är inte kul att kanske behöva försvara sig för att man tycker på ett visst sätt, men jag tänker inte bara hålla tyst. 

 

Men har bestämt att från och med nu ska jag inte skriva nåt mer på FB för jag orkar inte försvara mig för saker jag tycker. Med FB blir det ju lätt så, nånting händer och då skriver man om det och sen blir det kaos.

 

Jaja, nu har jag skrivit av mig lite om mina tankar och då jag inte är den bästa att formulera mig så hoppas jag att ingen tar illa vid sig för jag pekar inte ut NÅN i detta inlägg, utan det är enbart mina tankar.

 

// Kram A